Byarna Hennan och Välje

Bynamnen

Många skrönor anger hur namnen kommit till, men hittills har ingen forskare gett sitt stöd till dessa. Jag talade med fil dr Hulda Rutberg, som var anställd av Rikets allmänna kartverk för ortnamnsgranskning i Norrbotten. Eftersom hon var min mammas adoptivmor tillbringade hon flera somrar i Hennan. Hon ansåg att förklaringen låg nära den som finns i Ortnamnslexikon.

Hennanskylt ljusadHennan

Ett av de vanligaste sätten att tolka ”Hennan” är varianter av skrönan:

För länge sedan kom en fientlig ryttartrupp på jakt efter svenska soldater in till en gumma i Ramsjö och frågade om isen på sjön bar. ”Ingen vet vad hänna kan!”, svarade gumman. Ryttarna red ut på sjön och på andra sidan låg ljusdalingarna på lur efter att ha sågat sönder isen. Ryttarna gick igenom isen och drunknade.

En troligare förklaring finns i Svenskt Ortnamnslexikon: Tätorten har sitt namn efter den 1881 tillkomna järnvägs- och poststationen, belägen vid och i sin tur namngiven efter sjön Hennan (Henna lacus 1697). Sjönamnet innehåller möjligen ett adj fsv Heden ”hörande till en hed” bildat i betydelsen ”torr tallskogsbevuxen mark” – kanske med syftning på den stora sandheden, kallad Heden (He´a) eller Väljemon, vid sjöns södra ände. Sjönamnet skulle därmed betyda sjön vid heden”. Svenskt ortnamnslexikon, 2003, redaktör är Mats Wahlberg. ISBN 91-7229-020-x

På And. Gadds karta 1654 över Ljusdals socken heter sjön Hennen Lac och Storsjön heter Låssiö, vilket den också gör på kartan från 1641 över Välje 1-5.

VäljeNorrväljeskylt ljusad o beskuren

Bynamnet Välje sägs enligt en gammal sägen ha kommit av att några ljusdalsbönder gick för att söka betesmark åt djuren. Man visste inte vart man skulle gå, ”vi välje” sa man och kom till en, som de tyckte, lämplig plats som fick heta Välje.

Inte heller den förklaringen kan styrkas, men ännu har jag inte hittat någon bättre. En möjlig tolkning skulle vara att förleden ”Vä” är en växelform av det fornsvenska ”Vi” och ha samma betydelse, dvs helig plats, offerplats. (Göran Hellberg, Ortnamn i Småland). Någon offerplats i närheten har jag dock inte hört talas om.

Första gången jag hittat namnet Välje i församlingsböckerna är då Jon Olsson, Bäckebo och pigan Gölin Olsdotter, Wälje vigs den 4 november 1716 (Ljusdal CI:1). Den förste som verkar ha fötts i Välje är Olof Persson, son till Per Larsson och Gölin Olofsdotter i Välje. Då han dör 11 april 1741 är han 77 år och 8 månader. Det skulle betyda att han fötts hösten 1663 (Ljusdal F:1).

Byarnas utveckling

Under 1960-talet gjordes det utgrävningar av fångstgropar och gravar på Hedudden. Markerade fångstgropar finns även på Väljemon. Se också karta under fliken Utförliga uppgifter.Pilspets

Pilspetsen på bilden hittades i Storsjön på Heduddens östra sida sommaren 1996 av Stefan Knapp.       Foto: Jan Eng 

Den tidigaste bosättningen i trakten skedde under stenåldern, men det är inte förrän på 1700-talet vi kan hitta skriftligt omnämnande av byarna Välje och Sörvälje. Det är också oklart när man började skilja mellan Hennan och Välje.

I den s k Tresks karta 1640 över Ljusdals socken finns några områden 

(gårdarna med beteckningarna G 18 Mårten Andersson, G19 Mårten Pedersson och  G20 Lars Pedersson – om jag tytt handstilen rätt) i Välje nämnda som bodland under Ångsäter och Råggärde.  Med litet god vilja kan man nog anta att de motsvarar Simmes, Ol-Ols och Östigårn. Liksom på Gadds karta från 1654 hette Storsjön Låssjö.

På kartan N19 över Wälje bys inägor 1796 har Storsjön sitt nuvarande namn.

Kartorna här är hämtade ur  Lantmäteriets historiska kartarkiv

 

 

På en karta främst över Kårböle skans från år 1796 finns sjön Hännan markerad liksom byn Wälje. Man ser också på kartan att gränsen mot Norge vid Älvros går bara någon mil från Hennan.

Det går inte att hitta några gårdar med namnet Välje i Jordeboken 1651 och det finns heller inga anteckningar i andra ljusdalsbyar att de skulle ha ägor i Välje. Annars har flera gårdar än idag beteckningar som Horne 2:17, Råggärde 4:28 och Ångsäter.8:10 förutom Bäckebo 2:32 och Välje 2:24.

Jag har inte lyckats hitta några uppgifter om när begreppen Norr-Välje och Sör-Välje kom till.

I protokollet från storskiftet 1781 finns fem gårdar upptagna: Välje 1 Hans Olsson; Välje 2 Olof Andersson (Ol-Ols; sägs vara byns äldsta gård), Välje 3 Erik Andersson; Välje 4 Per Simsson och Välje 5 Per Andersson. Alla fastigheter har fått mark på Hjärtvallen. Sankrå är det enda område som är upptaget i Sörvälje.

Byn utvecklades i och med järnvägens tillkomst och genom att skogsbolagen påbörjade avverkningar. Bebyggelsen runt järnvägsstationen började växa upp, tidigare fanns denna i huvudsak vid Storsjön. Från 1917 och några år framåt byggde bolaget arbetarbostäder som arrenderades ut åt arbetare.

Liksom många andra små orter på landsbygden blev Hennan något av avfolkningsbygd under 1960– och 1970-talen. Flera nya villor har byggts senare; en barnstuga och hyresbostäder byggdes i slutet av 1980.

Det första gatulyset drogs i byn omkring 1960.

Byggnader som fanns förr:

På Lövnäset fanns en bolagsarrendegård byggd ca 1920 som revs på 1960-talet. I Sånkrå stod ett hus, som brann 1928. Vid Blankens (Ljungs) i Sörvälje fanns flera gamla hus.

”Herrgår´n” som byggdes på 1860-talet Simskola 1945och revs hundra år senare stod vid Storsjön i Norr-Välje, Byggnaderna ägdes av Bergvik & Ala AB. Flera bostadshus fanns för inspektorer, förvaltare och andra anställda. I kontorshuset fanns tidvis en bolagsaffär. Vid sjön fanns en tvättstuga med förråd och ute i vattnet stod ett kallbadhus.

 

Simskoleavslutning vid bolagets lusthus

 

Vid Östergår´n stod tidigare ett bostadshus mellan vedboden och nuvarande hus.

Vid bron över ån nära Engs stod 3 kolugnar, där man kolade under andra världskriget.

Det har funnits ett sockenmagasin i Välje. Var i byn detta var beläget finns det inga uppgifter om.

Soldattorp har funnits i byn bl a vid Tomtebo och på Lövnäset.

I Strivik fanns ett bostadshus bredvid bryggeriet. Det hade flera lägenheter och inrymde några år byns samlingslokal. Huset brann på 1970-talet. Ett bostadshus i Strivik och ett hus vid Hennans Livs revs eftersom de stod under högspänningsledningen.

I närheten av affären fanns ett litet hus som kallades ”Kiosken”. Där hade förut Kiosk-Margit ett litet kafé där hon sålde dricka.

Ett Folkets Hus brann 1925.

Kvarn och linskäkt fanns före 1878 vid ån. Linskäkten låg på ena sidan ån, på andra låg såg och kvarn. En bro var byggd emellan. Enligt gamla handlingar fanns 1862 en vattensåg vid Väljeån. Jag har också sett ett vykort över Väljeån med där det finns ett sågverk på ena sidan och en annan byggnad, troligen kvarn, på den andra. Däremellan gick en träbro.

Naturen
Sänkningen av Storsjön

Under slutet av 1860-talet ansökte bönder runt Storsjön hos landshövdingen om att ”för sin egen skull och andra strandägares räkning genom grävning och rensningar i Grå- och Losterströmmarna sänka Storsjön samt om utdikning av Stor- och Lostermyrarna”. Detta gillades inte av skogsbolagen som några år tidigare hade bekostat omfattande sprängningar av sten vid Lövnäs– och Bäckesunden för att göra flottrännor.

Trots bolagens protester godkändes sjösänkningen. På ett möte i Välje 1876 beslöts hur arbetet skulle utföras och hur kostnaderna skulle fördelas. 1878 var arbetet slutfört och sjön var sänkt med 3 fot (90 cm).

Växtlighet

Ca 1 mil från Hennan, efter vägen mot Medåsvall, mellan Lindtjärn och Klockarsjön ligger Lindmora. Det är ett område med för trakten många ovanliga lövträd och växter och var känt av hälsingebotanister åtminstone sedan 1870-talet.

20160903_111546-2Vid banvallen i höjd med Sånkrå fanns en ormgran. Tyvärr togs den bort, trots att den var märkt som naturminne, då Banverket gjorde en maskinell buskröjning i början av 2000-talet .

”Ormgranen är en sällsynt varietet av en vanlig gran, som har sparsamt grenade kransgrenar.Ormgranens märkliga utseende beror på att den av genetiska orsaker har förlorat förmågan att bilda sidoskott på grenarna. Stammen eller en gren kan växa flera år utan att bilda något eller bara några enstaka sidoskott”

 

 

Den här ormgranen växer vid hembygdsgården i Almundsryd, Småland

 

Mosippan – eller mofil som de tidigare kalladesMosippa 3 – är en välkänd och idag fridlyst växt som tidigare fanns i stora bestånd i Hennans glesa tallskogar. Det är en växt som gynnas av bränder i naturen och det kanske var därför den fanns på den plats på tomten där vi brukade ha majbrasa.

Det sägs att i slutet på 1800-talet brukade får och getter i Välje släppas ut på Mon för att beta mosippor då den vanliga födan tog slut. Man misstänker också att hare, rådjur och tjäder betat av den. På en av de bästa växtplatserna på Väljemon blev det senare ett stort grustag.  Liksom på platser med vägbyggen och bostadsbebyggelse har detta minskat antalet mosippor. Uppgrävning har på många håll i landet påverkat tillgången på mosippor.

Skolbarnen i Välje plockade år 1920 mofiler och band till en krans som skickades till kronprinsessan Margaretas begravning.