Krisåren


Hennan har liksom andra platser inte förskonats från kriser, t ex tog lungsoten många liv i slutet på 1800-talet. Epidemier som scharlakansfeber och polio skördade sina offer. Men perioden mellan de båda världskrigen berättas det ännu om.

Ransonering och materialinsamling

Under första världskriget 1914 -18 och andra 1939 – 45 var det ransoneringskort på nästan allt man skulle köpa som mat, kläder osv. Det sägs att det var svårare att få tag i varor under första världskriget. Det var sämre kontroll på ransoneringar och tillgången på varor var mindre , så även om man hade pengar kanske det inte fanns något att köpa.

Ransoneringen vid andra världskriget pågick under nästan hela 1940-talet. Lars Björkbom hade hand om utdelningen av ransoneringskorten då. För att få ut korten måste man kunna visa upp ett s k personkort. Ibland skulle också den gamla talongen visas upp för att man skulle få ett nytt kort. Kuponghanteringen förorsakade affärerna extraarbete. Jag minns hur jag satt hemma för att sortera och räkna de olika kupongerna och sätta fast dem på särskilda bruna, förklistrade blanketter. Man skulle också se till att kupongerna var klippta den aktuella veckan. Ransonens storlek kunde vara olika stor, så hade t ex kroppsarbetare större ranson av kött och, bröd och matfett än andra.ransoneringskort-maj-2

 Myndigheterna beslagtog också t exgengas-svartvit bildäck för att ha som reserv till militärfordon och de flesta privatbilar stod uppställda flera år. Inte heller drivmedel gick att få tag på utan många körde med gengas som eldades med ved eller träkol.Det var en jobbig och smutsig hantering som också kunde förorsaka både koloxidförgiftning och cancer.

Genkolpafylllninggasaggregaten för personbilar kunde antingen vara påbyggda bakpå bilen eller vara som en liten släpkärra. I lastbilar kunde de vara placerade på flaket eller, som på mjölkbilen ovan, vara inbyggda i dubbelhytten. En militärmarsch försenades dock av att det började pyra i hyttväggen och vi fick ingripa med bilens eldsläckare. På bilderna ser man också att kolet förvarades lättillgängligt på taket. Ofta var man tvungen att parkera i nerförsbacke för att säkrare få igång bilen eftersom mycket batterikraft gick åt att starta en tjurande motor och till ”fläktningen” som var nödvändig för att inte restgaser skulle explodera i den slutna behållaren.

Det var vanligt under kriget att man skaffade ”husbehovsgrisar” för att  ha tillgång till litet extra kött utöver ransonen. Jag tror inte heller att det bara var våra grannar som skaffade kaniner för att få tilltugg  till potatis och rovor. skanning_20161129-2_li

Många flickor hade en varm  hemsydd mössa av kaninskinn

 

Barn och de vuxna som kunde vara borta från jordbruket plockade bär, dels för eget behov, dels till försäljning för att tjäna litet extrapengar. Flera bäruppköpare fanns, en del hjälpte till med biltransporter ut till bärmarkerna. Bären rensades hemma eller såldes orensade.

Olle Löfström var en av bäruppköparna. Foto Swen Wallin

 

Affärer och restauranger hade också något som kallades ”kupongfritt vilt”. Kunde det varit rävar och kråkor ?

Det fanns snälla bönder som delade med sig av slaktavfallet och det var i varje fall en gång jag knallade hemåt med ett kalvhuvud i en hink från Simmes. Jag minns inte heller att vi lämnade någras kuponger då vi gick och köpte mjölk och grädde av bönderna i Östigårn och Sörvälje.

Under första världskriget plockade man kåda, som samlades i säckar och såldes. Den gick till Tyskland och användes bl a till sprängämnen. Under andra världskriget samlades metallskrot in för att ge metallindustrin råmaterial.

Nödhjälp

Det var dåliga tider från början av 20-talet till efter 1937. Dåligt med arbete och svårt att få betalt för det arbete som fanns, eftersom det även var brist på  pengar. För de som inte hade några husbehovsdjur var det svårt att få ihop till livets uppehälle.

Man ordnade nödhjälpsarbeten, s k AK-arbete. AK-arbeten i våra trakter var bl a upprensningen av Nykanalen  i Vattuvalla,1930 och vägbyggena Bäckan-Gåda, Bäckan-Hennan och Loster-Vattuvalla-Tranviken sista åren på 1930-talet.

Den spikraka vägen mellan Bäckan och Hennan byggdes som AK-arbete men har senare förbättrats och fått beläggning.

 

Flyktingar

Det kom många norska flyktingar till Sverige på 1940-talet och hit till byn kom många och arbetade i skogen. Man hade fotbollslag och brukade spela ”landskamp” Välje-Norge på Johan Engs täkt. Mycket finnar och estländare kom hit 1944-45.

Slutet av kriget ca 1943-45 planerades ett flyktingläger på Vattuvallanäset. Där omgärdades med taggtråd och förbereddes. Lottorna från bl a Hennan skulle dit var det meningen, men det blev ingenting av med det hela.

Idag:

Rekordmånga flyktingar kom till Sverige under 2015, i Ljusdal främst ensamkommande barn. Under 2016 har dock antalet asylsökande minskat kraftigt.

Kommunen har en överenskommelse med Länsstyrelsen om att ta emot flyktingar med uppehållstillstånd som anvisas från Migrationsverket eller Arbetsförmedlingen. Dessutom ansvarar kommunen för att ta emot nyanlända som bosätter sig här på egen hand. Ett barn som ska bo i Ljusdal kommun  får sina behov utredda och placeras därefter i ett godkänt boende, antingen i Ljusdal eller i någon närliggande kommun där boenden finns. Ljusdals kommun ordnar med god man, barnsomsorg/skola etc. och har uppföljningsansvar.

Ljusdals kommun ska sörja för att alla boenden har hög kvalitet. Särskilt viktigt är det att barn och ungdomar tas väl om hand. De har t ex rätt att gå i förskola, grundskola och gymnasieskola.  För att deras integrering ska gå fort och ge bra resultat det viktigt att de snabbt får del av skolundervisning, får en introduktion i det omkringliggande samhället och hjälp att komma igång med fritidssysselsättningar.

Det är viktigt att insatserna kommer igång så snabbt som möjligt och håller god kvalitet, eftersom språkkunskaper och kunskap om det svenska samhället underlättar en tidig etablering i arbetsliv och samhällsliv. Även insatser inom hälsovård är viktiga. Kommunen har ett brett samarbete med ideella organisationer som stödjer integration och etablering i kommunen.  Så har t ex Röda Korset ett internationellt café i Ljusdal. ÄvenVänskaps- och integrationsföreningen och Mötesplats Gärdeåsen är aktiva i Ljusdal.