Kommunikationer

Hennan har alltid varit en ganska isolerad bygd och har därför i alla tider krävt goda kommunikationer med omvärlden. Under stenåldern var vattenvägarna mycket betydelsefulla och de fynd som gjorts på Hedudden verkar bekräfta detta. Under 1800-talet kom järnvägen och i slutet av 1930-talet byggdes den året-runt-öppna landsvägen till Bäckan. Telekommunikationerna som telegraf och telefon har funnits sedan 1910-talet. Radiomottagningen var ganska dålig länge, men då trådradion anslöts under 1940-talet blev det bättre. Idag finns mobiltäckning och bredband i de flesta hushåll. Om man idag vill åka till Ljusdal eller Ramsjö är det buss eller egen bil som gäller.

Järnväg

Järnvägssträckan Bollnäs-Järvsö invigdes 1879,  Järvsö-Ljusdal året därpå och Ljusdal-Ånge 1881. Vid invigningen gjorde Oskar II byn den äran, steg av tåget som stannat vid stationen och ”talade till folket”.  Järnvägsstationen fick heta Hennan, lika som sjön strax intill. 1881-09-16 öppnade stationen för allmän person- och godstrafik. 1966 lades godstrafiken ner och 1968-05-12 upphörde persontrafiken (Järnvägsdata 2009 / Järnvägsmuseet).

Järnvägsstation i Gävle

Stationsbyggnaden (här bredvid fotograferad 1951) lämnades åt sitt öde och skulle rivas. Efter kraftfulla insatser bl a av befolkningen i byn beslöts att den skulle bevaras som ett museum och transporterades till Gävle. Där finns den nu återuppförd, restaurerad och ommålad i de vanliga färgerna vid Järnvägsmuseet.

Betjäningshuset i HennanVid vägen och järnvägen, mitt emot kolbryggan (se bild under avsnittet Kolning på fliken Jord-och skogsbruk), finns ett hus , ”betjäningshuset”, som var personalbostad för järnvägsanställda. Ett pumphus, där man fyllde vatten i ångloken, fanns strax nedanför betjäningshuset.

Man  hade banvakter som bodde efter järnvägen i s k banvaktsstugor. Banvakten hade sin ”sträcka” att ansvara för och skulle se till att spåret var framkomligt sommar som vinter. På sträckan Loster– Hälsingenybo fanns 8 banvaktsstugor.

Banvakterna hade några djur till husbehov. Foder till dessa skaffades genom att de köpte rätt av SJ att slå vissa sträckor av banvallarna.

”Omformar´n” byggdes 1944, som reservelkraftkälla. Om elledningen efter järnvägen skulle förstöras kunde man gå in och hämta ström från kraftledningen som går förbi. Eftersom både spänning (220 kV respektive 15  kV) och frekvens (50 Hz respektive 16 2/3 Hz) var olika för kraftledning och järnväg, måste dels en transformering, dels en frekvensomformning göras innan järnvägen kunde anslutas.

Bussar och bilar

Det dröjde länge innan de första bussarna kom till Hennan, troligen var passagerarunderlaget för litet. Det fanns flera stationer längs järnvägen som man kunde använda för att byta transportmedel. Det var också möjligt att åka med lantbrevbäraren. Han körde med stor bil för att också kunna transportera postpaket och varor från affärerna då han skulle ut till de mindre byarna. När posten började bäras ut till skogsbyarna var det Sten Bergman, som körde och därefter Alfred Trygg. Han svarade under många år för denna kombinerade tjänst och hade också lastbilar i sitt åkeri. Andra åkerier har varit Schröders och Wallbergs.

Det fanns inte så många privatbilar i byn utan det var bara de som verkligen behövde bil för sitt arbete som skaffade sej dem, i  varje fall före andra världskrigets slut. Under kriget hade myndigheterna lagt beslag på däck och drivmedel. Vissa perioder var man tvungen att köra med gengasdrift i bilarna och med mycket avskärmad belysning. Stänkskärmarna hade ibland vita ränder för att bilarna skulle synas bättre i mörker då man körde med avskärmad belysning.

Post

Postkontoret fanns på järnvägsstationen tills denna lades ner 1966. Järnvägstjänstemännen skötte om postsysslorna och delade ut posten.hennanpostfack Särskild postpersonal fanns från 1940-50 talet.

Postfack kom under 1920-talet. De var öppningsbara från en del av väntsalen och fanns i olika storlekar beroende på den postmängd som kunde komma.

Många gånger har jag hämtat kort, brev och tidningar i fack 35. Tyvärr har de blanka metallsiffrorna ersatts med spritpennetext i stationen i Gävle. Foto: Rune Svensson
alfred-trygg

Alfred Trygg på en av sina postrundor. Han svarade också för transport av varor från affärerna till kunderna.  Foto: Swen Wallin

 

 

 

Telefon och telegraf

Anders Bergman hade abonnentnummer 1 och enligt Televerket beställde han sin telefon 1901. Andra tidiga abonnenter var Bergvik & Ala och Kooperativa. Kvartalsavgiften var då 15:75 kr.

Telefonväxel installerades 1906 på skolan i det rum som senare blev bostad för småskollärarinnan. Den förste ”telefonisten” var läraren Häggblom. Senare sköttes växeln av Mia Bäck.

mia-pa-julen682Ville och Mia Bäck firade julen 1920 med barnen Olle, Gösta och Gustav i enrummaren i skolan där växeln fanns i ena hörnet.

 

Växeln flyttades 1939 till Erik Djerfs hus och sköttes av Alma Djerf och hennes familj tills den automatiserades 1967. I det huset fanns också en telefonhytt för allmänheten som därifrån kunde ringa både lokal– och rikssamtal. Jag vill minnas att man för att skicka telegram var tvungen att ringa Telegramrummet i Ljusdal.

För skogvaktarnas räkning fanns telefon i en del skogskojor. I stället för telefonnummer ringde man ett visst antal signaler till de olika kojorna. Samtalet kunde avlyssnas i alla kojor, så det gällde att man inte ”sa för mycket”. Samma system användes också i brandtornen och i banvaktsstugorna.

Telefonkataloger från Hennan för åren 1949 och 1966 finns under fliken ”Utförliga uppgifter”

Vägar

Första ”riktiga” vägen till byn var ”Telegrafen”, som bröts i mitten av 1800-talet, kanske tidigare. Den gick längs Hennans västra strand via Lövens för att ansluta till vägen Ramsjö-Ljusdal. Vägen från Ljusdal till Lövens blev klar 1860.

I gammal tid gick vinterväg upp vid Lövaviken, ”vinterbôrn”. Särskilt säker var den inte, utan det hände att Hennan var näst intill väglöst vissa veckor på vårvinter och höst. På sommaren åkte man båt och gick i land vid Grevens, den s k sommarbôrn. Man hade sina körredskap uppställda där för fortsatt färd.

Vägarna från Hennan till Hälsingenybo och Medåsvall byggdes omkring 1930, till Bäckan blev vägen klar sista åren på 1930-talet och till Sandvik förta åren på 1950-talet. Den nya vägen på östra sidan av sjön Hennan till Ramsjö byggdes omkring 1960.

Under 1930-talet bröt bolaget cykelstigar i skogarna för att skogvaktarna skulle ta sig fram med lättviktare, som började bli vanliga  då.

Radio och TV

Första radion i byn hade den mycket tekniskt intresserade Kvarn-Olle, som egentligen hette Lars-Olof Jonsson och var elektriker efter att tidigare ha arbetat i skogen. Han byggde själv radion av en monteringssats som man kunde  skicka efter. En tidig rörmottagare byggdes också av Algot Danielsson.

Radiomottagningen på mellanvåg var länge ganska dålig, men då trådradion anslöts under 1940-talet blev den bättre.  Elof Schröder sålde radioapparater, trådspelare och under 1950-talet de första TV-mottagarna i Hennan.

Idag har Hennan postadress Ramsjö men posten körs ut från Ljusdal med lantbrevbärare.

Mobilnätet fungerar bra på de flesta platser liksom markburen radio och TV. Bredbandsnätet med glasfiberkabel byggdes tidigt i Hennan. 

Om man idag vill åka till Ljusdal eller Ramsjö är det buss eller egen bil som gäller. Äldre personer kan få utnyttja färdtjänst.